Glad 1 advent

Idag är det 1 advent och det har vi firat genom att fått sova nästan en hel natt, vilat på dagen, tittat på tv, snuttat bröst och... Promenerat! Vi klädde på lille Milton och begav oss ut för att bara få lite frisk luft. Jag säger bara, oh My good vad skönt det känns, jag kan gå!!! Jag andas normalt, kan gå normal takt, jag orkar gå uppför, dock andfådd men då är det ju för att hjärtat får jobba och inte för att hela kroppen är en stor gravid tickande bomb. 

Det var en helt underbar känsla! Jag kan gå, jag kan gå JAG KAN GÅ!!!

Nej detta är inte vår trappuppgång.. Ja varför tablett foto där för då? Jo, för som nybliven förälder så får man vara lite fjantig. Vi tyckte det var en fin 50tals uppgång så då ville jag ha en bild på Christian där med barnvagnen. Fånigt? Ja kanske lite, men då för det vara så;)

1 advent har även förgyllts med Miltons första bad. Det var en märklig upplevelse tyckte han. Men det var nog lite akönt också. Ska dock ha liite varmare vatten till nästa gång. 

Mor och son. Oändlig kärlek som gör att hela min kropp uppfylls av lycka. Detta var en mycket mysig stund. Milton gnussade in sig i min nacke och myste min kind med sin. Sicken känsla! Så mysigt hade vi det i säkert en timme. 

Mys mys mys!!!

Nu önskar jag er alla en trevlig advent!

Välkommen hem Milton!

Alla runt omkring oss som har barn har sagt det, och jag har aldrig kunnat förstå för jag har aldrig varit förälder/mamma till någon. Nu, efter tre dagar tillsammans med detta underbara lilla verk, våran Milton så förstår jag. Kärleken till sitt egna barn. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle känna så här starkt på bara några dagar. Känslorna väller över och mitt hjärta är fullkomligt proppat av värme, kärlek, moderskänslor och en otrolig stolthet över att detta är vår son och ingen, ingen annans. 

Mamma och pappa älskar dig Milton!

Natten till idag fick jag några fler timmars sömn. Det blev en matning vid ett tiden och en vid halv fyra. Sedan sov jag som en kratta för BBsängen är ju inte den skönaste och Milton tog upp en del plats (ville inte heller flytta på honom;) 

Så vi klev upp 7.45, han sover otroligt bra lille gossen, iallafall än så länge. 

Jag får tom väcka honom för matdags och då äter han som om det vore det sista han gjorde. Mjölken har ju runnit till nu och jag säger bara HERRE JÄVLAR VILKA BOOBS!!!

De är som tegelstenar, hårda och tar upp hela min överkropp. Rätt så groteskt om jag får säga det. Ont som attan gör de också. Nu äter han ju så otroligt bra oxå så de ska väl snart omvandlas till enbart mjölkstationer;)

Idag träffade vi läkaren också. "Jag hoppas nu att ni inte gått och oroat er för detta nu. Blåsljud är jätte vanligt bland nyfödda". En annan läkare och en helt annan attityd kan göra stor skillnad. 

"Jag godkänner detta hjärta, det är absolut inga konstigheter med det. Åh vad snäll han är"

Stolt som tuppar blev vi när vi gick därifrån. "Äntligen ska vi få åkahem"!

"Nu när mamma använder amningsnapp och den riktiga mjölken har kommit så är det så mysigt och mättande att jag somnar hela tiden efter en god bit mat"/ Milton 

Så for vi hem! Pappa Christian bakom ratten och mamma Marika med sonen Milton i baksätet. "Konrad, nu kommer vi"!

Första gången, med vagn och en helt ny familjemedlem kommer vi nu hem till vårat hem. Märklig känsla men en väldigt härlig sådan! 

Miltons träff med Konrad såg vi fram emot. Hur skulle våran kisse som är sååå mattesjuk ta detta? 

I början var han mycket misstänksam, låg på avstånd och kikade. Sedan gick han in i buren och lade sig, kände sig nog lite utanför. 

Men sedan kom han fram, och då lyfte Christian upp honom på kudden framför mig. Medans jag ammade Milton så lade sig Konrad på kudden och somnade där till slut. Dessa två killar kan nog bli riktigt bra vänner till slut. 

Vilken skillnad det är att få vara hemma sin egna lilla vrå. Allt blir så mycket mer smidigare. Jag kan amma i en skön ställning i soffan, somna lättare r ändå Milton sover. Titta på tv, småplocka och bara njuta. 

I morgon är det 1 advent och då blir det inte bara glögg och pepparkakor utan också en promenad ute med lille Milton. 

Förlossningshistorien kommer inom det snaraste. Både från mig och från Christians sida av det hela:)

God natt!

Tredje dygnet...

Igår hade sömnen inte fått många timmar. Så känslorna svajjadeför fullt. Från gråtattacker med tårar stora som regndroppar till hysteriska skrattanfall. I går morse var det lite jobbigt då vi på barnkontrollen fick veta att lilla Milton har ett blåsljud i hjärtat. Detta föds vissa barn med då fosterförbindelsen mellan lunga, hjärta o blod inte utvecklats klart innan barnets födelse. 

95% av dessa fall är helt ofarliga och brukar rätta till sig av sig själv efter ett par dar. Därför så ville de att vi skulle stanna kvar ytterligare en dag för en extra koll. 

Men vi blev ju väldigt oroliga och efter kontrollen kom vår BM in som för övrigt nog ska få en blomma för att hon är så bra! Hon såg att jag blev väldigt ledsen över detta med Milton så hon kom in för att ge en bättre förklaring. 

Hon sa att för övrigt så är det en stark, pigg och alert kille där allt annat visade på jätte fina resultat. Han hade bara gått ner 200g o de brukar säga att bebisar går ner ca 400g efter förlossningen, så det visar på att han äter bra vår lilla kille:)

Det var ju lite trist att få veta att vi igår inte fick åka hem. Men BM tyckte vi kunde gå ner till förlossning och låna en barnvagn och ta en liten promenad. Så det gjorde vi, men Christian for hem för att hämta lite saker och tog då med sig våran barnvagn. Premiäråk!

Vilken känsla!! Min bebis i min vagn, underbart!!!

Här ligger lille Milton inpackad i varma kläder. Han tyckte nog det var skönt att vara ute i friska luften. 

Idag är det lördag och vi hoppas verkligen att vi kan få åka hem tillsammans med våran lilla Milton❤️

Härmed namnger vi dig....

Härmed vill vi dela med oss av gossens namn, som blir ett taget släktnamn från Christians sida. -Milton-

En fin detalj med detta namn är att Christians farfars far hette Milton och han samt, farfar Ove, pappa Jan-Erik, Christian och nu våran son delar alla samma lilla detalj, och det är örats formning, det lilla vecket uppe på örats kant, som de sig själva kallar "Miltonörat"

Det syns tydligare när det växer till sig, men är ett litet säreget drag på örat. 

Milton har kommit upp tidigare när vi funderat på pojknamn, även så Mattias och Benjamin.

Men nu när vi haft vår lilla gosse hos oss ett par dagar så ser vi tydligt att detta är en Milton Arezelius.  

------------------Milton-------------------

                   2014-11-26

                        11.21

                        4128g

                        52 cm

Första dygnet...

Livet på BB är väldigt inramat och skyddat. Vi håller oss på vårat rum och det är bara Christian som går utanför dörren för div ärenden. Den första natten är tydligen bebisens sovarnatt, då sover den som mest. Kan ju oxå vara olika från barn till barn. Men våran lille kille sov nästan hela natten med något stop för amning och gos. 

Apropå amning så har det gått bra från killens sida. Har är en riktig sugare och visar tydliga tecken på vad han vill. 

Hade jag frågat i förrgår hur han skulle ta bröstet så hade mina bröstvårtor idag inte behövt vara såå irriterande. Lillen har dessutom gett mig sugmärken på vårtgårdarna för att hans sug är så hårt. Så tack o lov att jag tog med mig purelan salvan så jag åtminstonde kan smörja dem. 

Igår tog jag hjälp av sköterskorna så de fick visa mig hur man gör exakt och även fått lite tips. Så nu funkar det ju bättre och med bra grepp så får han in hela vårtgården som han ska. Men ont har jag nu och jag hoppas salvan ska hjälpa. 

Sådan far sådan son. Hur söt är inte denna bild?  Igår somnade han hos pappa vid 04 och sov ända fram till 8.30. Så gott att sova hos pappa ❤️

Efter en välbehövlig morgondusch och ett litet infomöte med barnmorskan ang vår vistelse på BB så var det dags att gå ner till cafeterian för besök. Tant tessan stod som förste besökare och jag kom med bebisenvagnen, stolt som en riktig hönsmamma:)

En jätte fin blombukett hade hon med sig. En mor och barn-bukett, så fin!

Lite senare på em kom lilla Linda "popitop" på besök. Även där blev det stort tårkalas och mycket känslor. 

Så roligt att de ville komma. Eftersom båda våra släkter inte bor i Göteborg så kändes det extra kul att få besök. 

Men visst blev jag avundsjuk på de paret som hade fått besök av sina föräldrar, det är ju nåt alldeles extra att få visa upp sitt barn för sina egna föräldrar. 

Men det kommer nog vi få göra rätt så snart iallafall:)

Så var den andra natten kommen och denna natt alltså andra dygnet skulle gå i matens tecken. För när bebisen är exakt ett dygn gammal då ska den börja äta mkt mer. 

Så nu i skrivande stund fredag kl 05.11 så ligger lilleman bredvid mig och har sovit som en stock sedan 01.30 då han somnat med bröstet i munnen. 

Så nu ligger vi här, pappa sover medans vi snart ska börja morgonens amningsstund. 

God morgon! 

I'm in love...

01.43... Kan inte sluta titta.. Är denne lilla person våran? Försöker hitta likheter och jag tror han har fått min näsa och mina kinder. Öronen är definitivt pappas, med en liten knorr längst upp, ska visa någon dag. Ögonen är från oss båda. Han är verkligen en blandning av oss två. 

Det blev ingen Marianne, vilket jag i det ögonblick som jag fick veta att det blev en med snopp, blev lite besviken. Men det gick fort över. Efter att jag fick landa lite och titta på vårat underverk så insåg jag mer o mer att det inte spelar någon roll. Han är våran, bara våran och så otroligt söt och välskapt. 

Jag är fortfarande omtumlad och har svårt att greppa att detta är mitt barn. Men jag vet att kärleken kommer att växa sig stark för jag kan redan nu inte slita min blick från honom. 

God natt 

Var det vattnet som gick?

Nu är jag väldigt osäker, men får förlita mig på vad sköterskan i telefonen sa...

För en stund sedan så gick vi och lade oss för natten. Jag hade kissat och borstat tänderna. Går och lägger mig i sängen, då Christian börjar sätter sin humoristiska sida till ( vilket sker flera ggr per dag)... Jag får en hostattack och känner plötsligt hur det rinner vätska ur mig. Kan inte säga med säkerhet om det är från urinröret eller från snippan. Men blött blir det och det rinner bakåt och lämnar en fläck på laknet. 

Tittar storögt på Christian och utbrister " oj oj, nu vet jag inte vad som hände?! Gick vattnet eller kissade jag på mig!? Kolla om du ser vart det kommer ifrån!"

Jag ställer mig upp och håller handen för o går fort in till toaletten. Sätter mig ner och det rinner till, men är fortfarande osäker på om det är kiss, vatten el flytning. 

Det är iallafall en klar färg så ingen missfärgning.

Ringer till förlossningen för att rådfråga och sköterskan tycker att sannolikheten för att vattnet skulle gå precis när jag hostar till är väldigt liten, men allt är ju möjligt. Hon trodde nog att det var kiss alternativt vattning flytning som man kan få så här sent i graviditeten. 

Så jag skulle avvakta och höra av mig om det kom mera. Hon sa även att om vattnet går så sipprar det lite då och då. Det gör det ju inte för mig... Än i allafall... 

Fortsättning följer....

+10 och full av energi...

Detta kunde jag nog inte tro, att jag skulle gå till 10 dagar över beräknad tid. 

Men jojo, bebben trivs så himlans bra inne i mammas mage. 

Idag väckte den mig faktiskt, för första gången. Det var ett väldans sparkande och knuffande inifrån. 

Hade så svårt för att somna igår kväll, var otroligt pigg och kände mig full av energi. 

Så när jag vaknade nu för en stund sedan så trodde jag klockan bara var två, men den hade hunnit bli 04.45, gött, då kan jag snart kliva upp :)

Igår sken solen från en klarblå himmel. Helt underbart härligt! Jag kände mig dessutom så himla glad igår, även fast jag är besviken på att INGENTING händer. Fick sån energi efter tolv då jag legat och sovit hela fm. Gick ner till tvättstugan och slängde in två maskiner. Tog bort sängkläderna, gick ner till affären för att handla bakingridienser. Kom hem och gjorde i ordningen degen och denna gång var jag väldigt noga med att få fingervarmt degspad vilket jag har misslyckats med förr;) 

Nu jäste degen jätte fint! Jag blev jätte nöjd över mig själv. Alltid förr när jag har bakat bullar så blir de såå torra. Men inte denna gång. Med kesella så blir de ju också extra saftiga och dessa är banne mig det godaste jag ätit, tyckte även min min man ;) 

Efter att jag bakat så drog jag fram dammsugaren och dammsög sängen innan jag skulle bädda rent. Så skönt att ha en fräsch säng med nya påslakan när man lägger sig.

Vart min energi kom ifrån vet jag inte. Kanske var det solen som lockade fram den eller så var det ett tecken...

Men eftersom jag sitter här denna tisdagsmorgon den 25/11 utan någon som helst känning så var det väl bara ett tecken på rastlöshet, vad vet jag..

Något som verkar ha hjälpt min förlossningsrädsla lite är många saker, men även att läsa om andra upplevelser. Det får mig att bli mer insatt i processen och även en insyn i att hur jävligt det än kan gå så klara ändå kvinnan av det. Många som haft en kämpig förlossning kan ändå strax efter säga att de skulle gjort om det igen. Dessutom så beskriver de smärtan som något fruktansvärt, men de kan ändå hantera den, de står ut även fast vissa förklarar den som ett rent helvete. 

För mig att läsa dessa olika historier, bra som dåliga gör att jag blir mer säker i mig själv. Jag blir lite förväntansfull och peppad! 

Dock blir jag ju lite nervös som igår kväll då det helt plötsligt blir helt blött i trosan när vi sitter i soffan och tittar på film.. Jag kilar snabbt in på toan för att kolla, en mycket vattning flytning. Men inget slemmigt direkt som skulle antyda slempropp, men ändå. Blev lite pirrig och fick ett litet hopp. Så vi får se om DET är ett tecken då...

Även fast vi väntar och hoppas så innerligt just nu så är en sak 100% säker. Idag om en vecka, den 2 dec så ÄR vi föräldrar! Oavsett om jag kommer igång av mig själv eller om jag blir igångsatt på söndag. Det är helt ofattbart när jag tänker på det. Men det är så det är, och jag kan knappt vänta!

Något som hade varit helt fantastiskt, det är om den skulle välja att göra entré på lördag. För då fyller min farmor 80 år. Tänk vilket present! Å tänk OM det skulle vara en tjej, för då ska ju hon få heta Marianne, precis som min farmor<3

Det hade ju varit fräckt :)

Men du är såå välkommen ändå, vilken dag som helst, gärna NU.... :) 

+9...

Inget nytt under solen här inte. Hur kan det bara lägga av så här? Igår gick jag hela dagen utan ett ända tecken. I morse när jag vaknade kom det lite molnande värk men det var inte mycket att hänga i granen. 

Dessa dagar går verkligen i "väntans tider". Herre jisses vad tråkigt det är. Jag går och tänker "när kommer det starta igång"? "Kommer jag vara hemma, när och OM vattnet går"? "Hur kommer jag tackla de första värkarna om jag är ensam och Christian inte hunnit hem från jobbet"? "Eller kommer vi ha sån tur att det drar igång på kvällen/natten"? 

Ja många tankar är det som snurrar när jag inte har så mycket att fylla dagarna med. 

Men idag, är det måndag och klockan är 12.10. Jag har sovit fram till 9.20, klev upp och åt frukost och somnade sedan om i soffan igen och vaknade 11.30. 

Så nu ska jag gå ner till tvättstugan och slänga in en tvätt. Sedan så ska jag nog baka.. Får se om det blir kanelbullar eller lussebullar. 

Solen skiner från en blå himmel så jag ska nog försöka få i mig lite frisk luft också. 

Sen vill jag bara säga att jag numera väger 98.5kg. Har i dagarna varit på toa ett antal gånger så nu har jag varit upp och nosat på tresiffrigt och tänker inte återvända dit igen;)

Ha en fin måndag så får vi se vad som händer här.

Jo, jätte kul att så många följer oss i denna bebisväntan. :)

Kram!

Förvärkar... V42 +8

Kanske sista bilden. Vecka 42 och +8 dagar över tiden. Igår kväll började jag känna av molnande mensvärk. Jag var inne i badrummet och såg att jag var jätte rödflossig i ansiktet och väldigt varm. 

Började att frysa så jag myste ner mig under filten och kände hur det molnande kom och gick. 

Liite ondare än vanligt men inte så farligt. Fick ändå en känsla att det kanske skulle hända nåt mer på natten så vi förberedde mackor och packade det sista. 

Vi gick och lade oss och jag kunde inte somna. Var för nervös och tänkte "tänk om jag vaknar i natt och har JÄTTE ont". 

Men vi somnade till slut och jag vaknade vid ett för att kissa, gick o lade mig. Vaknade vid tre av att Christian kliver upp och tar med sig täcket. Jag snarkar ju nåt så oerhört mycket just nu så jag väcker ju honom;)

Så jag klev upp och gick på toan igen. Gick och lade mig, somnade om och vaknade sedan kl fem av nåt helt annat än den molnande mensvärken. En förvärk helt klart. En ilande, och mer skärande känsla. Som två block arbetar mot varann. Ja svårt att förklara. Så jag klev upp och gick ut till Christian som precis lagt sig efter att suttit vid datorn och försökt bli trött. "Nu gör det lite ondare, vill du värma vetekudden?". 

Det gjorde han och åh så skönt det blev. 

Sedan höll de på omvartannat men avtog i styrka. Till slut så somnade vi och jag vaknade upp vid åtta och då var det borta. 

Så nu har det inte varit något mer. Det jag också fick vid förvärkarna var frossa. Jag frös jätte mycket. 

Så nu väntar vi igen.. På nästa signal... 

Christian var och köpte god frukost och med sig har han... Blommor till mig❤️

"Detta blir det sista buketten som du får när det bara är du och jag älskling, säger han". Min fina fina man :)

Trodde att det var ett litet startskott...

Igår kväll började det så smått hända något i magen. Hårdare spänningar, fast fortfarande inget som gjorde ont, men som ändå gav ett slags hopp. 

Kom i två omgånger utspritt över idols tv sändning, men sedan försvann det. 

Fick en känsla att "i natt börjar det banne mig". Men ICKE! 

Vaknade vid två tiden för kisspause och sedan strax innan halv sex, och då klev jag oxå upp. 

Idag är det 7 dagar över tiden och jag börjar fundera om det verkligen blir någon bebis överhuvudtaget. Jag kan inte tänka mig att jag ska ha ytterligare en soff-liggar-vecka. Usch vad tråkigt!! Men nu har precis helgen börjat och vi ska adventspynta så när vi väl tagit ner alla julsakerna så går väl vattnet😉

 Det bästa med att vakna tidigt så här års är att en får tända lite ljus och njuta av den mysiga stämningen. Jaja, jag vet att det inte kommer att vara lika stämningsfullt sedan, så tjata nu inte om det;)

Men hur som helst, eftersom jag mår lite illa på morgnarna så brukar jag alltid ta lite nyponsoppa. Jag älskar nyponsoppa!

Det mättar lite grann och det bildar inte lika mkt slem i halsen. 

Så efter att jag klivit upp och stängt dörren till sovrummet så Christian ska få sova ut, gått och gett kissen mat så tände jag lite ljus, lade täcket i soffan och smuttade på min nyponsoppa. 

Bebben har tydligen också vaknat för den ligger och sträcker på sig därinne. 

Kom ut nu!

Jag visste att jag skulle bli stor den dagen jag blev gravid. Men att jag skulle nå upp till 100kg kunde jag väl ändå inte ens drömma om. Helt otroligt! 100 panner!! Men för att trösta mig själv så vet jag ju att detta är vätska. Visst, jag har verkligen inte hållit igen när det gäller mat o gotta, men eftersom min kropp ger tydliga tecken på vätska så gör det mig inte så orolig. 

Tycker nästan det är lite ballt! "En gång så vägde jag 100kg";)

Nä gott folk, nu värker tummarna så otroligt så de ska läggas i viloläge ett tag. Hoppas ni för en mysig lördag så hoppas vi på bebbe!

Kram!

BF+6

Ingen bebbe ännu.. Igår fick jag lite spänningar nere i bebismagen. Det krampade liksom. Men det varade väl i en kvart kanske, sen dog det av. 

Denna väntan är otroligt påfrestande. Jag går verkligen igenom dagarna o bara väntar. Soffan är min bästa vän! 

Bebben lever om inne i magen och kan inte förstå att den inte är nyfiken på livet utanför😉

Kan säga att bebbens blivande fader är riktigt nervig och förhoppningsfull just nu. Han är tankspridd på jobbet och igår klev han på fel vagn. Haha, någon går och väntar på tomten tror jag😉

Själv är jag just ju otroligt lugn. Jag känner mig väldigt utvilad och som sagt LESS. Allt är klart här hemma och igår fick vi också upp hatthylla o skoställ. 

Har inte hittat något som vi gillar, men till slut så ramlade jag över detta, från Rusta!

Så nu ska vi leta efter ny spegel o lampa, lite industriell/20tal. Får se vad det blir. 

Något jag längtar så oerhört mycket efter nu är när all vätska försvinner ur min kropp. Vad lätt jag kommer känna mig. 

Jag längtar till att slippa må illa på morgnarna av all slem jag har i halsen. Slippa kräkas lite då och då för att jag hostar som en tok. 

Kunna ANDAS normalt, gå fort, slippa värken i händerna och bli lättare i kroppen. 

Men framförallt så längtar jag efter den lilla personen som ligger i min mage❤️

Barnmorskan 19/11

Hade ju hoppats på att det skulle sätta igång idag. Men dagen är ju inte slut ännu. Så det blev en tripp till BM. 

Trött som en gnu med Icakassar under ögonen och en blick som säger "låt mig föda NU", får jag iväg. 

Blodtrycket var lägre idag. 110/80 och förra veckan låg det på 130. Så det var ju bra. Jag har återigen fått bekräftat att jag har enormt mkt vatten i kroppen. 

Magen hade växt 1 cm och bebbens hjärtljud var lägre, 130 nu. Men hon sa det att de sjunker när bebisen är mogen, för då behöver det inte jobba på lika mkt. 

Får jag ingen bebbe denna vecka eller början av nästa så ska jag dit igen på torsdagen och då skickar hon en remiss för igångsättning den 30:e nov. 

Så SNÄLLA bebisen kom ut denna veckan!!❤️❤️

Så nu ska jag hem, sova i massor och försöka orka med en tvättid också. 

Kram!

Sömn, tv, många tankar o inga känningar...

Jag känner verkligen ingenting! Bebben knuffar och sparkar och den borde verkligen känna sig 100% färdigbakad nu och vilja komma ut till sina föräldrar. Men icke. Jag känner ingenting. Lite skrämmande för man tänker att "tänk om du ska ligga där inne för alltid";) fast vi vet  att innan nästa helg så är vår bebbe här. Men måtte den komma ut av sig själv. Vill ju helst slippa bli igångsatt. 

Dagarna är fyllda av myskläder, mycket vila och sömn. Idag vaknade jag 04.45 och tog lite frukost efter att mannen gått. Sedan satte jag på en film på plattan och låg kvar i sängen. När den var klar vid 8.00 så somnade jag om och vaknade 10.30, ännu tröttare! 

Jag klev upp och nu sitter jag i soffan. 

Biggest looser har blivit ett program jag börjat följa. Sedan blir det någon talkshow, lite nyheter och nåt annat skit. Även fast att jag vissa dagar inte gör så mycket så går klockan ändå ganska snabbt. 

Igår köpte jag nya gardiner. Blev mycket nöjd över mysstämningen inne i vårat sovrum. 

Tänk att vi nästa helg får sätta upp ljusstakarna. Får väl se hur det blir hemma hos oss. Våran julkartong står på ett mycket obekvämt ställe inne i vårat förråd. Som jag är nu så vill jag verkligen inte gå in där och jag släpper inte lös Christian där inne eftersom han inte har samma tålamod och organisationsförmåga som mig;)

Så vi får se när "stakarna" åker upp:)

Hittade denna gamla bild på mig. Inte jätte länge sedan. Tror det var 2012. En egensydd "Lisebergsklänning" ;) 

Jag har ju tagit upp det här med vikten några gånger. Men för mig som varit väldigt kroppsnojjig i många år så har denna graviditet verkligen gett mig en helt annan syn på kroppen och vikten. 

Det är lite som en frigörelse. Jag tror att jag kommer att må såå mycket bättre när jag väl är nere på min matchvikt igen. Jag har ju verkligen förstått nu hur onödigt det är att sträva efter nåt kilo hit och dit. Jag vill ju vara en förebild för mitt barn och på så vis visa denna lilla person att skönheten egentligen kommer inifrån. 

Mår du bra och känner dig självsäker, så visas det automatiskt på ditt yttre. Du får en helt annan lyster i ögonen, något som brukar kallas karisma. Din kroppshållning blir rakare och du känner energi och livsglädje. 

Detta är svåra delar att jobba med, men mycket lättare än att hålla en viss siffra på vågen levande...

Jag har förändrats lite under dessa 9 månader och detta till det positiva och till min fördel. 

Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli redo att ta rollen som mamma, men efter att ha processat med mig själv under dessa månader så inser jag mer och mer hur passande jag kommer att bli som mamma. Jag tror i allafall att jag kommer att klara det bra. Jag är ju väldigt lik min egen mamma, och eftersom jag tycker att hon gav mig en bra uppfostran (pappa oxå så klart), så tror jag att jag kommer efterlikna henne på många sätt. 

Detta är det största som kan hända en människa, att få barn. Jag längtar nu så oerhört mycket efter att få se hur denne ser ut! Vem kommer den vara lik?

Men som sagt, den som väntar på något gott...

V41 och 40 fullgångna veckor!

Nu är bebisens fullgångna veckor kommit. Nu kan det sättas igång NÄR SOM HELST! Magen en rund som en boll verkligen och hela jag väger nu 98.3 kg. 

Jag är fylld med så enormt mkt vätska nu så tom min näsa är rund. 

Nu vill vi inget annat än att det ska sätta igång och vi får träffa den lilla i magen. Vem är du? Hur ser du ut? Vilken personlighet kommer du få? Åååh nu är verkligen längtan stor!

Ja, så här i slutet på denna resa så är man minst sagt vacker. Flossig, uppsvälld, blek och minst sagt tjock. Men snart, snaaaart är det slut och jag ska sakta men säkert få komma tillbaka till en normalare kropp. Tänk att kunna böja sig normalt😃! 

Efter att jag haft på mig mysbyxan i ca en halv timme så såg min fotled ut så här! 

Christian fick hjälpa mig på med stödstrumporna och det vill jag säga är ingen enkel match. Det är ju tur att vi har en sån mild höst här nere på västkusten. För jag går fortfarande i mina ecco sandaler. Nu börjar tom de att spänna. Så snälla bebben, kom ut nu!!!

Nästan varje morgon när Christian gått till jobbet, så kliver jag upp. Rätt ofta kan jag mötas av poetens små fina ord tillägnat till sin fru. 

Älskar dig så❤️

Nu ska jag gå och ta en knäckemacka innan lunchen påbörjas. 

Ha en fin söndag på er!

Dagen D

Nu är vi framme. Dagen då beräknad förlossning borde ske, enligt uträkning. Tänk, 9 månader har gått från den dagen i februari jag plussade på stickan. Det har gått lång tid och det känns som jag blivit ett med graviditeten. Jag har tom blivit van min stora kropp, vilket är helt sjukt. Fast att vänja sig vid tung andning, långsamma premenader och att jag knappt kan ta mig upp när jag väl har tagit mig ner, är något jag aldrig skulle välja att leva med. Även fast jag älskar denna runda fina mage och förmodligen kommer att sakna den så läääängtar jag tillbaka till min normala kropp. Jag har fått en annan kroppsuppfattning under denna tid. Periodvis när jag tyckte att jag blivit för "kurvig" så inser jag ju nu att jag egentligen varit smal och hade en väldigt fin kropp. Den uppenbarelsen känns väldigt bra och gör att jag inte tänker hetsa ner min vikt sedan till en nivå som min kropp ändå inte känner sig bekväm med. Nä, det får ta den tid det tar. 

Idag är alltså dagen D här. Men jag måste tyvärr göra er besviken då det knappast kommer att komma någon bebbe idag. Det är lugnt som attans i magen och har inte kännt jätte mycket i veckan heller. 

Jag har sagt den 19:e, så vi får väl se om det blir så. 

Nu börjar familjer o vänner höra av sig och undrar om vi åkt in el börjar känna något. Jag lovar att medd när det är på G! Behöver så mycket stöttning och tankar som det går när väl smärtan sätter igång. 

Så, med detta önskar jag er en trevlig lördag! 

Kram

Barnmorskan 12/11

Ett förhoppningsvis sista besök hos BM idag. Annars ska jag dit nästa ons igen.. 

Blodtrycket var bra, liite högre än de andra gångerna men inget som skulle verka negativt. Men hon bille ändå att jag skulle lämna ett urinprov just för att vara på den säkra sidan. 

Inga konstigheter med det heller. Så varför vågen visar 98kg är just för att jag har så enormt mycket vätska. Ska bli UNDERBART att få ut det sedan kan jag säga. 

Hjärtljudet på 140, huvudet nedsjunket och magen mätte 35. 

Känns bättre med BM nu i allafall:)

Nu ska jag käka lunch med mina bästa väninna på stan!

Kram o hej!

Boar och donar...

 

Jag vaknar nästan varje dag vid 04.30 och kan inte somna om förän framåt 07.00 tiden. Hungrig som ett djur är jag, men väntar tills mannen gått iväg till jobbet vid 05.20, då kliver jag upp. 

Så nu ligger jag i sängen och äter lite yoghurt med müsli, och som de flesta morgnarna så hostar jag som en dåre och trodde precis att jag skulle behöva springa på toan för att kräkas. Men känslan gick över så fort jag satte mig upprätt. 

I natt har varit ett rent helvete med händerna. Fasen vad ont jag hade i höger hand när jag vaknade vid ett tiden i natt. Hade blodstopp kändes det som och fingrarna var totalt låsta. Fick inte upp dem! Får ju verkligen hoppas detta släpper så fort som möjligt efter förlossningen. Tex nu när jag skriver så får jag pausa flera gånger för fingrarna domnar bort. 

Jag kom in i ett boamood igår kväll. Tänkte att det kanske är ett tecken, men inga känningar än ALLS! Inte ens färdknäppen i förrgår kväll verkar funka 😉

Men hursomhelst, var o köpte lite skirt tyg på myrins igår för vi fick med en sänghimmelställning av paret som vi köpte skötbordet av. 

Sydde det igår kväll, tror det tog 20 minuter. Så nu är bebbens hörna helt klar. Känns riktigt bra! 

I helgen när vi var på stan så hittade vi denna snygga tavla på en helt nyöppnad inredningsbutik som heter Lokomotivet. Kanonpriser och mycket fina saker! Väl värt ett besök! 

Vi har länge pratat om att vi vill ha ett konstverk på den väggen, men i te hittat något till bra pris. Så ramlade vi över denna, och det blev ju suveränt bra! 

Så igår slängde jag även upp röda gardiner i vardagsrummet, så nu behöver jag inte tänka på det till advent. Lär ju ha andra saker för mig då, såsom att amma, byta blöjor och wycha 😊

Var även till butiken Storken igår där vi köpte vår barnvagn. Vi har två olika bakhjul på vagnen, ett i silver o ett svart. Så nu beställde de ett till svart åt oss. 

De ska flytta den butiken så det är nu utförsäljning där. Så jag fyndade ett rött spjälsängsskydd i rött för en 100 lapp och så klart en prickig mysfilt i rött, svart/vitt. 

När jag gick där inne så kände jag för första gången att detta var till VÅR bebis. Jag fick en "mammakänsla". Jag kände mig stolt över att jag bär vårat barn som vilken dag som helst kommer ut till oss. Jag, Marika, ska bli mamma! ❤️

V 40 + 3 kilo!

Nu är jag där, vecka 40. På lördag den 15:e nov är det beräknad dag för bebisen. 

Igår trodde jag nästan att startskottet hade gått. Molnande mensvärk på morgonen o tidig eftermiddag. Kom och gick lite till o från. Hade fruktansvärd "mensrygg". De flesta kvinnor vet vad det innebär. En speciell ryggont när vi har mens. Det gör riktigt ont och är ihållande molnande. Men senare på eftermiddag så avtog mensvärken men ryggen bestod. Idag, ingenting!

Har iof apont i ryggen, men efter att jag ställde mig på vågen nu ikväll så förstår jag ju varför... Jag har ökat 3 kilo sen förra måndagen!!! Herre Gud! Två kilo kvar till tresiffrigt. Det är ju inte sant!

Men jag gissar på vätska. För nu är jag verkligen vattenfylld. Fingrarna ser ut som kokta korvar o de gör ONT! 

Ansiktet är nästan klotrunt, och fötterna, ja...

Huden stramar och räcker snart inte till känns det som. 

Kort och gott NU ÄR JAG LESS!!!

Tänk om jag går över två veckor. Då ska jag gå så här i tre veckor till. Hujeda mig!

Igår kväll tog jag och mannen in på ett hotell vid röda sten i Majorna. Mycket härligt och välbehövligt. Jag fick bubbla och det var höjdpunkten. Så underbart skönt!

Sedan åt vi god mat och jag fick smutta på en alkoholfri strawberry decory. Ja, stavelsen på den är jag osäker på ;)

Idag har vi haft lite pysseldag hemma. Jag sydde fast axelremmen på skötväskan och sydde på kardborre för att kunna klämma fast den runt handtaget eftersom det saknar krokar. Kanon blev det. 

Köpte även lite mysbelysning till bebben. I morgon ska jag åka o köpa lite tyg till den lilla sänghimlen. Måste ju ändå sysselsätta mig :)

Ja, vi får väl se om det kläcks i veckan eller om det blir en v 41 (bebis v 40) nästa söndag;)