Nu är vi framme. Dagen då beräknad förlossning borde ske, enligt uträkning. Tänk, 9 månader har gått från den dagen i februari jag plussade på stickan. Det har gått lång tid och det känns som jag blivit ett med graviditeten. Jag har tom blivit van min stora kropp, vilket är helt sjukt. Fast att vänja sig vid tung andning, långsamma premenader och att jag knappt kan ta mig upp när jag väl har tagit mig ner, är något jag aldrig skulle välja att leva med. Även fast jag älskar denna runda fina mage och förmodligen kommer att sakna den så läääängtar jag tillbaka till min normala kropp. Jag har fått en annan kroppsuppfattning under denna tid. Periodvis när jag tyckte att jag blivit för "kurvig" så inser jag ju nu att jag egentligen varit smal och hade en väldigt fin kropp. Den uppenbarelsen känns väldigt bra och gör att jag inte tänker hetsa ner min vikt sedan till en nivå som min kropp ändå inte känner sig bekväm med. Nä, det får ta den tid det tar.
Idag är alltså dagen D här. Men jag måste tyvärr göra er besviken då det knappast kommer att komma någon bebbe idag. Det är lugnt som attans i magen och har inte kännt jätte mycket i veckan heller.
Jag har sagt den 19:e, så vi får väl se om det blir så.
Nu börjar familjer o vänner höra av sig och undrar om vi åkt in el börjar känna något. Jag lovar att medd när det är på G! Behöver så mycket stöttning och tankar som det går när väl smärtan sätter igång.
Så, med detta önskar jag er en trevlig lördag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar