Vecka 9 idag..

Idag gick jag in i vecka 9 (tror jag iallafall). Ska bli såå spännande och skönt att få komma till barnmorskan den 9:e så vi kan få detta helt bekräftat och få se hjärtljudet.
Mina symtom är dagsläget;
Lite mindre ömma bröst, fortfarande större och ömmar lite runtom.
Har mått illa till och från både igår o idag. Hungrig konstant o skittrött.
Börjar mer och mer förstå detta mirakel och jag blir mer och mer förtjust i tanken av att jag ska bli mamma:)

Inne i vecka 8..

I måndags, dagen innan julafton så gick jag in i vecka 8. Hungrig och fortfarande ömma bröst är det som jag känner mest. Tröttheten är iof oxå ett faktum. I söndags sov jag tre gånger på dagen. Helt orkeslös kände jag mig. Ibland känner jag av små små stickningar men inget anmärkningsvärt.

Mår annars otroligt bra, bättre än jag gjort på väldigt länge. Harmonisk inuti. Myser över att min mage är svullen:)

Dolly Parton?

Denna morgon mår jag bra! Igår var det mindre roligt, usch vad illa jag mådde. Men det är ju ett bra tecken tydligen:)
Denna morgon är det brösten som spökar. Nästan 3 cm har de växt o nu ömmar de rejält! I natt vaknade jag av att de gjorde ont så fort jag skulle vända mig om. Så när jag klev upp nu i morse så var det bh på direkt!

Nu ska jag snart Sätra igång med städningen. I morgon åker vi till Hallsberg :)

Satsumas är tydligen bra..

I morse vaknade jag innan 04 och kände en svag känsla av sjösjuka. Det känns som att jag inbillar mig men samtidigt när brukar jag må illa??
Klev iallafall upp och tog ett glas juice och en clementin eller satsumas. Gick in till sovrummet, öppnade fönstret och satte mig på sängen för att skala.
"Hur mår min lilla fru?" frågar Christian. "Inte så värst".. "ska ta en clementin nu och så måste jag öppna fönstret".
Åt upp den o kröp ner i sängen igen. 
De som vet säger att det är gott tecken när man har dessa signaler..

Hoppas de har rätt..

Är det så här det känns?

Jag mår väldigt bra och enligt graviditetskalendrar så är jag nu inne i vecka 7. Ska bli spännande när vi ska till barnmorskan första gången den 9 jan. Då ska vi göra ultraljud och få en introduktion samt få prata med barnmorskan en timme. Tror att jag kan vara inne i v 10 då.Man hoppas ju innerligt varje dag att detta ska gå vägen då det är så skört de första veckorna. Men vi tänker positivt!

Igår mådde jag faktiskt riktigt illa. Höll nästan på att kräkas men det kom inte så mkt. Har haft ont i huvudet i två dagar, vet inte om det beror på detta eller om det är det faktum att jag (för tillfället) slutat med kaffe. Brösten ömmar rejält o växer utåt, till min mans stora förtjusning ;)

Ja sväller har jag redan börjat göra. Är ju rätt känsliga för det även när jag ska ha mens i vanliga fall. Kan lätt gå upp 2 kilo under den perioden.
Tydligen så visar det sig att detta frö som gror i min mage vill ta mer plats än vad jag kan dölja ;)

Men det gör ingenting:)

Fredagen den 13:e december, på självaste Lucia!

Två veckor hade gått och jag hade fortfarande inte fått min mens. Inget konstigt egentligen eftersom den förr om åren varit oregelbunden och kommit lite när den velat. Men nu blev jag ändå fundersam. Det senaste året har den ju faktiskt varit 28 dagar PRICK och nu var den som bortblåst.
Torsdag den 12 december gick jag in på Apoteket för att köpa mig ett test. Känslan var inget speciell, visste att jag ändå skulle bli besviken..

Kvällen kom och likaså natten.. Klockan 4.20 skulle Christians väckarklocka ringa och då skulle jag också kliva upp så vi kunde göra det tillsammans OM det nu skulle visa något..

03.40 vaknade jag, kissnödig... Hmm, kunde ju inte väcka honom riktigt än, och samtidigt så ville jag ju inte göra det utan honom. Men så vred han på sig och sa att jag kunde gå på toaletten, "men kika inte på den utan mig"!

Väl inne på toaletten och testet var klart, så lade jag stickan på handfatet och gick ut i hallen för att hämta nässpray. Gick in på toaletten igen och fick syn på något jag trodde var en dröm... TVÅ STRECK!!!!

Helt ofattbart! Ser jag verkligen rätt?? Tog med mig stickan och praktiskt taget sprang in till Christian och skriker "det är två streck!!! Det är två streck älskling"!!!!
Min man som är totalt nyvaken sätter sig smått förvirrad upp i sängen och säger "Va?! Vad innebär det??" " Jag är GRAVID!!!!!"

I några sekunders chock så svämmade känslorna över och lyckligheten gick raskt över till ännu mer chock, överväldiga tårar och smått panik.
"Jag kan alltså! jag kan bli gravid älskling!" "Men vad har vi ställt till med, hur löser vi allt??" Mina tankar blev plötsligt för verkliga och jag kunde inte förstå vad som egentligen hade hänt.
"Men älskling, säger Christian. Det här är ju helt fantastiskt! "Vi KAN tillsammans, och vi ska få ett barn, Du och Jag!"

Den dagen var den mest energifulla dag jag varit med på länge. Jag bara gick och log hela tiden. Skjutsade mannen till Saltholmen för att åka till jobbet. Jag var på Axfoods grossist klockan 06.20 redan för att handla till cafet.

Klockan 05.20 ringde jag mamma. Äntligen skulle hon få höra att hennes yngsta dotter var med barn. Att hon skulle få ett barnbarn... Från mig.

Ja, livet tog sig en vändigt, och helt plötsligt så känns allt annat mindre viktigt. Allt löser sig....