V12

Nu har jag äntligen nåt den magiska gränsen. Efter denna vecka kan jag äntligen få skrika ut att vi väntar bebis. Underbart!!!

Jag har mått mkt bättre den gångna veckan. Inte lika hystetiskt trött även fast jag somnar på soffan så fort jag lägger mig ned på kvällarna;)

Illamåendet har avtagit radikalt. Hade några små kräkattackar ett par morgnar och en dag var jag illamående hela dagen men i helgen har det känts bra.

I morgon ska jag till barnmorskan Paulina och göra KUBB-test. Detta görs frivilligt för att kolla om bebis skulle ligga i riskzonen för down syndrom bl a.

Magen växer och frodas. Tycker att den bara de senaste dagarna blivit mer rund :)

Kläderna i garderoben passar överhuvudtaget inte. Blev så ledsen igår för att jag inte har nåt som passar.
Eftersom jag är skräddare så skulle man  ju kunna tycka att jag lätt skulle kunna sy ihop nåt. Japp OM TID FANNS!!!

Men snart så;)

Vecka 11

Igår klev jag in i vecka 11 och vågen står på 75kg!! Hej o hå säger jag bara. Måste börja motionera på morgnarna. Har ju inte riktigt varit aktuellt då mitt illamående varit så påfrestande. Men peppar peppar denna helg verkar ha varit en vändning. Jag har mått hyffsat bra hela påskhelgen, kräktes dock i morse men det berodde nog mer på blodtrycksfall.

Brösten har avtagit lite i att vara så ömma och stinna. Jag är hungrig mestadels hela tiden men blir fort mätt.

Härom natten vaknade jag med hjärtklappning, och fick för mig att något inte stod rätt till. Jag nojjar ju så mkt hela tiden över symtomer som kommer och går. Men så läste jag att man kunde få det nu och att det var helt ofarligt. Sköönt!

Snart går vi in i v 12 och snart får jag skrika ut till hela världen om min/vår stora härliga hemlighet.

*längtar*

Blodkärl..

Nu har blött näsblod tre gånger på två dagar. Tydligen så cirkulerar ju blodet extra mycket nu och det trycks på både här och där. Anfåddeheten ska vi inte tala om. Herre gud vad jag andas högt! Men det ska tydligen gå över snart och återkomma i slutet.

Illamåendet har "peppar peppar", hållit sig på avstånd sedan i söndags. Tröttheten finns ju kvar men den går ju iallafall att leva med. Det ända som fåt mig att vilja kräkas är tandborstningen. Usch för tandkräm!

V10

Igår gick jag in i v10. Illamåendet fortsätter och i fredags var jag åter igen inte kapabel att arbeta utan låg hemma och mådde skit. Energin är som bortblåst och tröttheten total. Det är för mkt just nu som cirkulerar i mitt gravidhuvud. Hur saker och ting ska hinnas med och hur jag sedan ska göra med företaget när det väl är dags. Men det löser väl sig som alltid.
Idag är det bankmöte och lägenhetens handpenning ska betalas. :-D

Inskrivning & kontrakt

Igår den 8:e april var vi äntligen på inskrivning. Jag var inte alls lika nervös eftersom jag mått så fruktansvärt illa och var praktiskt taget sängliggande i måndags för jag kräktes så myket.
Dessutom så var vi in på gynakuten i lördags kväll efter att jag fick en blödning och fick redan då se vårat liv som lever inne i min mage :-D

Så när jag åter lade mig på britsen för att få se något på skärmen så uppenbarades det! Våran lilla krabat låg där likt en liten nöt. Hjärtat tickade så fint och den såg ut att må bra :-D:-D

En helt obeskrivlig känsla och nu har vi fått det svart på vitt att jag faktiskt är gravid på riktigt!

En annan stor sak som hände igår var att vi skrev på ett kontrakt på vår första bostadsrätt. Vi har köpt en tre dummare på marklandsgatan. Äntligen ska vi bli stadsbor igen!!!

Lycklig<3

Snart v 8

I morgon går jag in i vecka 8. På tisdag ska vi skrivas in, ett nytt försök som just nu gör mig sjukt nervös. Får helt plötsligt för mig att vi kommer uppleva samma sak igen. Även fast denna gång på något sätt känns mer verklig. Allt kommer successivt. Förra veckan var jag så extremt trött hela tiden. Sån där trötthet som är svår att förstå om man inte varit med om den. Vårtorna har börjat ömma först. Helsikke vad känsliga de är. Känns som huden är flådd på dem. Går knappt att nudda dem.
Brösten har börjat ömma rejält nu i v 7. De är klotrunda och står rakt ut;)

Humöret svänger oxå lite. Vet inte om det är hormonellt ännu men det pendlar upp o ner.
Illamåendet kommer o går. Framförallt så har halsslemmet på morgonen blivit min fiende. Håller på att kräkas nästa varje morgon då jag ska harkla mig. Har kräkts två gånger o igår var jag faktiskt hemma från jobbet då jag mådde illa o var väldigt trött.

Så varför oroar jag mig? Som det verkar nu så kan jag ju inget annat vara än att vara gravid. Men vi är så oroliga att vi ändå ska få samma besked som förra gången. Jag klarar inte det!

Men får försöka tänka positivt.