+10 och full av energi...

Detta kunde jag nog inte tro, att jag skulle gå till 10 dagar över beräknad tid. 

Men jojo, bebben trivs så himlans bra inne i mammas mage. 

Idag väckte den mig faktiskt, för första gången. Det var ett väldans sparkande och knuffande inifrån. 

Hade så svårt för att somna igår kväll, var otroligt pigg och kände mig full av energi. 

Så när jag vaknade nu för en stund sedan så trodde jag klockan bara var två, men den hade hunnit bli 04.45, gött, då kan jag snart kliva upp :)

Igår sken solen från en klarblå himmel. Helt underbart härligt! Jag kände mig dessutom så himla glad igår, även fast jag är besviken på att INGENTING händer. Fick sån energi efter tolv då jag legat och sovit hela fm. Gick ner till tvättstugan och slängde in två maskiner. Tog bort sängkläderna, gick ner till affären för att handla bakingridienser. Kom hem och gjorde i ordningen degen och denna gång var jag väldigt noga med att få fingervarmt degspad vilket jag har misslyckats med förr;) 

Nu jäste degen jätte fint! Jag blev jätte nöjd över mig själv. Alltid förr när jag har bakat bullar så blir de såå torra. Men inte denna gång. Med kesella så blir de ju också extra saftiga och dessa är banne mig det godaste jag ätit, tyckte även min min man ;) 

Efter att jag bakat så drog jag fram dammsugaren och dammsög sängen innan jag skulle bädda rent. Så skönt att ha en fräsch säng med nya påslakan när man lägger sig.

Vart min energi kom ifrån vet jag inte. Kanske var det solen som lockade fram den eller så var det ett tecken...

Men eftersom jag sitter här denna tisdagsmorgon den 25/11 utan någon som helst känning så var det väl bara ett tecken på rastlöshet, vad vet jag..

Något som verkar ha hjälpt min förlossningsrädsla lite är många saker, men även att läsa om andra upplevelser. Det får mig att bli mer insatt i processen och även en insyn i att hur jävligt det än kan gå så klara ändå kvinnan av det. Många som haft en kämpig förlossning kan ändå strax efter säga att de skulle gjort om det igen. Dessutom så beskriver de smärtan som något fruktansvärt, men de kan ändå hantera den, de står ut även fast vissa förklarar den som ett rent helvete. 

För mig att läsa dessa olika historier, bra som dåliga gör att jag blir mer säker i mig själv. Jag blir lite förväntansfull och peppad! 

Dock blir jag ju lite nervös som igår kväll då det helt plötsligt blir helt blött i trosan när vi sitter i soffan och tittar på film.. Jag kilar snabbt in på toan för att kolla, en mycket vattning flytning. Men inget slemmigt direkt som skulle antyda slempropp, men ändå. Blev lite pirrig och fick ett litet hopp. Så vi får se om DET är ett tecken då...

Även fast vi väntar och hoppas så innerligt just nu så är en sak 100% säker. Idag om en vecka, den 2 dec så ÄR vi föräldrar! Oavsett om jag kommer igång av mig själv eller om jag blir igångsatt på söndag. Det är helt ofattbart när jag tänker på det. Men det är så det är, och jag kan knappt vänta!

Något som hade varit helt fantastiskt, det är om den skulle välja att göra entré på lördag. För då fyller min farmor 80 år. Tänk vilket present! Å tänk OM det skulle vara en tjej, för då ska ju hon få heta Marianne, precis som min farmor<3

Det hade ju varit fräckt :)

Men du är såå välkommen ändå, vilken dag som helst, gärna NU.... :)