Välkommen hem Milton!

Alla runt omkring oss som har barn har sagt det, och jag har aldrig kunnat förstå för jag har aldrig varit förälder/mamma till någon. Nu, efter tre dagar tillsammans med detta underbara lilla verk, våran Milton så förstår jag. Kärleken till sitt egna barn. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle känna så här starkt på bara några dagar. Känslorna väller över och mitt hjärta är fullkomligt proppat av värme, kärlek, moderskänslor och en otrolig stolthet över att detta är vår son och ingen, ingen annans. 

Mamma och pappa älskar dig Milton!

Natten till idag fick jag några fler timmars sömn. Det blev en matning vid ett tiden och en vid halv fyra. Sedan sov jag som en kratta för BBsängen är ju inte den skönaste och Milton tog upp en del plats (ville inte heller flytta på honom;) 

Så vi klev upp 7.45, han sover otroligt bra lille gossen, iallafall än så länge. 

Jag får tom väcka honom för matdags och då äter han som om det vore det sista han gjorde. Mjölken har ju runnit till nu och jag säger bara HERRE JÄVLAR VILKA BOOBS!!!

De är som tegelstenar, hårda och tar upp hela min överkropp. Rätt så groteskt om jag får säga det. Ont som attan gör de också. Nu äter han ju så otroligt bra oxå så de ska väl snart omvandlas till enbart mjölkstationer;)

Idag träffade vi läkaren också. "Jag hoppas nu att ni inte gått och oroat er för detta nu. Blåsljud är jätte vanligt bland nyfödda". En annan läkare och en helt annan attityd kan göra stor skillnad. 

"Jag godkänner detta hjärta, det är absolut inga konstigheter med det. Åh vad snäll han är"

Stolt som tuppar blev vi när vi gick därifrån. "Äntligen ska vi få åkahem"!

"Nu när mamma använder amningsnapp och den riktiga mjölken har kommit så är det så mysigt och mättande att jag somnar hela tiden efter en god bit mat"/ Milton 

Så for vi hem! Pappa Christian bakom ratten och mamma Marika med sonen Milton i baksätet. "Konrad, nu kommer vi"!

Första gången, med vagn och en helt ny familjemedlem kommer vi nu hem till vårat hem. Märklig känsla men en väldigt härlig sådan! 

Miltons träff med Konrad såg vi fram emot. Hur skulle våran kisse som är sååå mattesjuk ta detta? 

I början var han mycket misstänksam, låg på avstånd och kikade. Sedan gick han in i buren och lade sig, kände sig nog lite utanför. 

Men sedan kom han fram, och då lyfte Christian upp honom på kudden framför mig. Medans jag ammade Milton så lade sig Konrad på kudden och somnade där till slut. Dessa två killar kan nog bli riktigt bra vänner till slut. 

Vilken skillnad det är att få vara hemma sin egna lilla vrå. Allt blir så mycket mer smidigare. Jag kan amma i en skön ställning i soffan, somna lättare r ändå Milton sover. Titta på tv, småplocka och bara njuta. 

I morgon är det 1 advent och då blir det inte bara glögg och pepparkakor utan också en promenad ute med lille Milton. 

Förlossningshistorien kommer inom det snaraste. Både från mig och från Christians sida av det hela:)

God natt!