Kanske sista bilden. Vecka 42 och +8 dagar över tiden. Igår kväll började jag känna av molnande mensvärk. Jag var inne i badrummet och såg att jag var jätte rödflossig i ansiktet och väldigt varm.
Började att frysa så jag myste ner mig under filten och kände hur det molnande kom och gick.
Liite ondare än vanligt men inte så farligt. Fick ändå en känsla att det kanske skulle hända nåt mer på natten så vi förberedde mackor och packade det sista.
Vi gick och lade oss och jag kunde inte somna. Var för nervös och tänkte "tänk om jag vaknar i natt och har JÄTTE ont".
Men vi somnade till slut och jag vaknade vid ett för att kissa, gick o lade mig. Vaknade vid tre av att Christian kliver upp och tar med sig täcket. Jag snarkar ju nåt så oerhört mycket just nu så jag väcker ju honom;)
Så jag klev upp och gick på toan igen. Gick och lade mig, somnade om och vaknade sedan kl fem av nåt helt annat än den molnande mensvärken. En förvärk helt klart. En ilande, och mer skärande känsla. Som två block arbetar mot varann. Ja svårt att förklara. Så jag klev upp och gick ut till Christian som precis lagt sig efter att suttit vid datorn och försökt bli trött. "Nu gör det lite ondare, vill du värma vetekudden?".
Det gjorde han och åh så skönt det blev.
Sedan höll de på omvartannat men avtog i styrka. Till slut så somnade vi och jag vaknade upp vid åtta och då var det borta.
Så nu har det inte varit något mer. Det jag också fick vid förvärkarna var frossa. Jag frös jätte mycket.
Så nu väntar vi igen.. På nästa signal...
"Detta blir det sista buketten som du får när det bara är du och jag älskling, säger han". Min fina fina man :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar