Tiden går..

Om man räknar veckor tillbaka så har nu Milton funnits hos oss i 9 veckor. Tänk vilken utveckling han har gått igenom. Nu är han med, han följer oss med blicken, börjar känna igen våra röster, ler stort när han får syn på oss. Tungan har börjat komma ut, han håller mer och mer på att hitta tummen. Han kan ligga i min famn på morgonen och prata med mig efter att han ätit klart. Han tittar tydligt på mig och ler och säger något som i hans värld verkar vara jätte roligt.

 Hans högra öga har varit väldigt rinnigt, det såg jag häromdagen har slutat. Helt plötsligt. De sa att det skulle växa till sig o det hade de rätt de. 

Om någon skulle fråga mig hur lång tid det tog för mig att anpassa mig till den nya rollen som mamma så skulle jag nog svara två månader. Nu har jag lärt känna Milton, hans utveckling blir bara roligare o roligare. Han börjar bli en egen liten personlighet. 

Jag börjar känna mig mer och mer säker i mig själv och saker och börjar falla på plats. 

Selfies! 

Igår var vi över hos tessan. Det blev en heldag. Hon var ensam ett par timmar för att sedan hämta Hugo på dagis. Vi käkade lite lunch och sedan tog vi en promenad till Miras dagis för att hämta henne. Eftersom jag hade bilen så hade jag inte vagnen med mig, så vi fick låna deras singelvagn. Milton nästan försvann där i stora vagnen men han sov hela tiden så han märkte knappt att han låg där i den stora vagnen. 

Jag har svårt att förstå att jag ska vara hemma med Milton till aug 2016. Jag kommer ju bli helt avtrubbad från verkligheten;) . Men jag ska försöka att ta vara på den här tiden. Den kommer förmodligen aldrig mer, mammaledigheten alltså. Bara som nu i skrivande stund. Jag och Milton har tagit extra sovmorgon och ligger nu och bara myser i sängen. Helt underbart är det, att gosa med sitt alldeles egna barn.

Ja livet har tagit en vändning och jag är glad att jag träffade Christian som fick mig att vilja ha barn. Tänk om jag bara låtit detta fantastiska bara passerat mig..

Det är verkligen det häftigaste och det mest underbara som kan hända en. 

Tänk att vi ska få följa denna lilla person genom hela livet, det är ofattbart ibland att tänka så, men han är vår, bara våran :) 

Goskillen som nu fått en egen gungstol. Eller snarare hans mor har fått en, som hon nu kan amma och mata sonen i medans hon gungar honom till sömns. 

Det är en eams gungstol, dock en kopia, vilket spelar mindre roll. Snygg är den och skön att sitta i. 

Christian vill lära Milton att laga mat såsom hans far har lärt honom. 

Tror faktiskt Milton kommer att lära sig en heldel av sin far... Och sin mor;)

Detta är något som känns helt rätt nu på kvällarna, att pappa Christian nu också kan natta lilleman och ge honom mat. Det skapar ju ett starkare band dem emellan och de får lite kvalitetstid tillsammans. 

Mys mys! 

Så var det vinter... Igen..;)

Vi är nu på väg till Skatås med tessan för att gå 5:an, i detta vinterlandskap :)