Veckorna går och från och med idag känner jag att magen börjar stiga uppåt. I morse hann jag bara äta lite havregryn med mjölk o en halv smörgås så blev jag propp mätt. Kändes som jag hade maten i halsen. Börjar bli jobbigare att bara sitta. Magen trycker liksom upp mot bysten.
Vårat lilla hjärta (som vi nu döpt den till) lever verkligen om där inne nu. Ca 30 cm från fot till huvud o den ska väga ca 800-900g. Den sparkar hejvilt till och från och ibland är det toklugnt, så då sover den förmodligen.
I morse kräktes jag. Inte gjort på hela semestern. Vet inte om det är lite jobbångest, eftersom jag börjar jobba i morgon. Inte ångest över att jobba utan för att komma tillbaka till heta lokalen. Usch! Tur att det bara är 8 veckor kvar, sen blir jag mammaledig😊
Hormonerna är verkligen påtagliga. Gråter för ingenting. Är såå otroligt känslig. Det är väldigt mycket som händer med mig. Är ju inte mig lik som jag brukar vara. Börjar få mammainstikter. Igår sa jag till christian "Nu längtar jag faktiskt". Har inte känt det innan, men nu börjar jag känna i hela kroppen att jag längtar till att få bli mamma.
Det är mycket nya tankar och känslor som har kommit upp. Om det bara är hormoner kan jag inte säga. Det kan vara äkta känslor oxå. Men att jag någonsin skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka till mina rötter, trodde jag ju aldrig. Inget som skulle ske nu, än eller snart. Men tanken finns där, och som man säger. "Man ska aldrig säga aldrig";)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar