Inbokad resa och en märklig känsla..

Nu har jag bokat en resa upp till Sundsvall första veckan i oktober. En hel vecka ska jag vara där uppe. Kommer att vara i v34 då så jag hoppas verkligen att bebben håller sig kvar så det inte blir någon förlossning där uppe utan Christian! Hemska tanke. 

Men det tror jag väl ändå inte. 

Nä jag ska åka upp och bara ta det lugnt hemma med mina föräldrar. Träffa några vänner, mysa med mormor o farmor, träffa syster med familj. Skönt och lugnt ska det bli och jag ser verkligen fram emot denna resa. 

Som alltid när jag reser dit själv så kommer jag sakna min älskling o att han inte är med. Men han måste ju jobba så där har vi inget val. 

En ny känsla o en tanke har etsats sig fast i mitt huvud nu under sommaren. Vet inte om det har med hormonerna att göra eller om det bara är för att det har varit en varm sommar där alla varit bortresta. 

Men jag har den här känslan av ensamhet. Jag har en heldel vänner men ju äldre en blir så blir det också glesare mellan tillfällena man träffas. Vi börjar få egna familjer, vissa blir singlar på nytt och lever ut sitt liv igen. Vi jobbar, gör våra vardagsärenden, äter och sover. Tiden räcker inte till längre som den gjorde när man var yngre. Det gör mig att jag t.o.m i denna storstad som Göteborg känner mig ensam ibland. Om det är bristen på tid för att träffa sina vänner vet jag inte. Men något jag vet är att ju äldre jag blir så saknar jag mina närmaste mer o mer.

Flyttade ifrån Sundsvall 2002 och det val jag gjorde då kändes helt rätt. Hade aldrig trivts att bo där och inte fått den utveckling och erfarenhet som jag fått under dessa 12 år av att bo här nere (med omnejd). Men jag är inte purung längre. Nu ska jag äntligen bilda min egna lilla familj. Jag ska få ett eget barn. En liten person som kommer att ge mig mer kärlek än jag någonsin trodde var möjligt att få. Min man ger mig oändligt mycket kärlek varje dag, men de som har barn säger att den kärleken är oändlig. Så när den dagen är här, så kanske jag/vi känner att storstaden gjort sitt. Men det är inget som är skrivet i sten men tanken finns där, för första gången på 12 år...