Nu känns det på riktigt!

Idag var det dags för Kub testet. Var såå nervös när vi kom dit. Även fast att jag var o varannan dag mår illa och kräks så kändes det inte verkligt. 

Lade mig på britsen och hon kladdar in hela min mage. Lägger "mojängen" på magen och VIPS! Där var den! Den sprattlade och skuttade runt, en livlig liten krabat. 

Det tog 30 minuter att göra UL för hon skulle mäta och kolla så det såg bra ut. Allt såg så fint ut. Magsäck, kissblåsa, hjärnhalvor, nackspalt, revben, fingrar, tår och ett fullt tickande hjärta som vi även fick höra ljudet på!!

Helt overkligt kändes det, men fantastiskt underbart! 

Bebisen var lite tjurig, för den ville inte ligga ner, den stod upp. Så för attack kunna komma åt och mäta näsbenet så var den tvungen att ligga ner. Så efter ca 20 min så tog vi en pause och hon bad mig ställa mig på alla fyra och skaka till lite. Hahaha, kändes ju lite lustigt, men jag gjorde som hon sa, samt att jag ställde mig upp dansade lite. 

Efter några minuter kom barnmorskan tillbaka och vi gjorde ett nytt försök, men icke, den stod fortfarande. Så vi fick nöja oss med det hon fick som var allt annat och det såg jätte bra ut. Så sannolikheten att vår bebis ska födas med Downs syndrom eller två andra väldigt ovanliga sjukdomar blev 1 på 9100. Inte så stor med andra ord.

Så nu sitter jag här och kan knappt förstå detta. Men det känns fantastiskt och äntligen kan jag få slappna av och faktiskt njuta av att jag är gravid!!!