Vaknade upp efter en rätt bra natt. Så här nu i efterhand så kommer jag nästan inte ihåg hur varje dag har varit, när jag ska återberätta allt. Men jag ska göra ett försök.
Det var i allafall minusgrader på julafton. Vi hade haft en rätt ok natt, Milton somnade vid ett tror jag och vi fick sova till nio med en matpause vid sex.
Jag gav christian hans julklapp från mig. En jätte fin klocka i vintagestil. Bild kommer på den senare.
Själv fick jag ett par fina pärlörhängen av honom.
Efter frukosten klädde vi damer på oss för att ta en promenad in till byn. Friskt och skönt var det. Milton sov som en stock hela promenaden.
Dagen till ära så fick lilleman ha skjorta på sig:) Skulle ha haft en tomtedräkt på sig på kvällen som han hade fått av farmor. Men tyvärr så var den för stor.
Fin pojken våran ❤️
När klockan blivit 15.00 så var mer än halva gänget samlad. Då tittade vi som många andra på Kalle anka.
Någon som gillade det var Milton.
Det har hänt något i utvecklingen bara de senaste fyra dagarna. Milton börjar upptecka mer och fäster blicken längre på saker. Han blir glad när han ser en och verkar som sagt tycka att tv:n är en intressant sak.
Mor och dotter ❤️
Grabbarna grus. Till höger, christians farfar Ove. I mitten, Jan-Erik, hans far och ja, till vänster min kära man.
Jan-Erik är den som fixar all mat och som är hushållets köksmästare.
Gjorde ett fantastiskt jobb!
Ett underbart julbord med massor av mat. 21 personer blev vi och tro det eller ej, men mat blev det över.
Tyvärr så kunde jag själv inte riktigt sitta ner i lugn och ro och njuta av maten. Milton var väldigt missnöjd och hade magknip så jag fick försöka få honom nöjd. Men jag fick väldigt mycket avlastning av alla kvinnorna i gänget.
Under julklappsutdelningen så blev det väldigt kaosartat. Det kände både jag och Milton. Jag började att gråta när jag skulle amma honom. Jag fick nästan lite panik av allt surr och prat hit och dit. Lilleman sög inte på brösten så som han brukar göra heller, så då blev han ännu mer förbannad.
Jag fick gå undan en stor del av kvällen för att få lugn och ro, men gallskriket bara fortsatte en stor del av kvällen, min lilla kille var allt annat än nöjd.
Helt otroligt mycket julklappar fick vi. 80% var till Milton. Superfina julklappar som vi tackar ödmjukast för. Bild kommer sedan.
Vi fick lov att göra en break i öppnandet då lilleman ville äta. Sedan blev det fokus på oss och våra klappar.
En av klapparna som berörde mig mest och som jag blev väldigt glad över var detta halssmycke.
Jag fick det av christians storasyster Carolina. Såå fint att ha hans namn runt min hals. En väldigt fin tanke av henne.
Julaftonskvällen slutade med gallskrik och magknip. Vi fick till slut lägga lille Milton i vagnen och gå ut på en sen kvällspromenad. Kallt som attans var det ute, men det gjorde gott för den lilla killen som var helt slut efter att ha varit så ledsen.
Usch, det gör verkligen ont i ens mammahjärta att se ens bebis vara så ledsen och ha så ont i lilla magen.
Kanske är det lite kolik, för han skrek igen på juldagskvällen. Inte alls lika länge och mycket, men han hade magknip då oxå. Eller så är det omställningen. Mycket folk, stimmigt, förflyttas från famn till famn, en mamma som inte har vilat och ätit lite halvdåligt. Ja, det finns många orsaker till att de små blir ledsna.
Men vi somnade till slut och jag vaknade upp på juldagsmorgonen lagomt groggy efter att ha varit uppe med lilleman i 2 1/2 timme på natten. Lustigt är det dock med känslorna. Även fast han skriker så dagen efter så är det som bortblåst. Smälter då det första jag ser på morgonen är vår underbart fina son.
Juldagen bestod av promenad i det mycket kalla vädret. Väldigt skönt när vi väl kom hem igen. Då blev det rester från gårdagen och för en genomfrusen mamma blev det ett bubbelbad. Ååå vad skönt det var!
Sedan blev det tv-kväll och lite småskrik på det. Jag gick och lade mig vid 22 och fick till slut Milton att somna vid 02. Han var pigg som en mört. Där tror jag att nya intryck och stress är boven mer än magknip. Han skulle minsann inte bli trött. Men till slut så...
När vi vaknade vid sextiden och jag tittar ner i babysittern så är bebisen borta!
Jag tittar upp på christians säng, ingen bebis där heller! Men vart är han!?!
Jo, då har han glidit ut babysittern ner på golvet och ligger där och sover.
Eftersom han inte protesterat så måste det ju ha gått bra. Stackars lillhjärtat.
Så jag hoppade upp ur sängen och plockade upp honom för att sedan lägga honom hos mig. Där somnade vi tätt tätt ihop❤️
Vi hade egentligen tänkt fara hem i morgon lördag. Men eftersom Milton har varit så orolig så kände jag att jag ville åka hem till vårat lugn.
Sagt och gjort. En eftermiddagslur först med Konrad. Sedan lite sen lunch.
Mata sonen och byta blöja. Packa bilen full och sedan dra hemmåt igen.
Så här är det tydligen att vara småbarnsföräldrar efter en högtidshelg. Fullproppad bil!
Det har efter omständigheter varit en väldigt trevlig helg. Både jag och Christian tycker det var riktigt kul o mysigt att ha våra föräldrar med tillsammans. Nu har äntligen de oxå fått lära känna varandra så här efter 4 1/2 år.
Nu ska vi hem till lugnets vrå och om ett par dar fira in det nya året.
Ha en fortsatt fin annandagjul!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar