Struma...

I eftermiddags så hade en sköterska från vårdcentralen ringt mig, och eftersom jag hoppade in och jobbade några timmar (inkl avd.möte) så hade hon pratat in på svararen. Hon berättar att hon fått provsvaren på blodprovet jag var upp och gjorde igår. De ville att jag skulle komma tillbaka för de hade hittat förhöjda värden i mitt blod, och då måste detta utredas.
Hon sa att jag hade en väldigt hög ämnesomsättning och att min sköldskörtel arbetade alldeles för mycket. Så hon vill skicka mig till Sahlgrenska för att jag ska kunna få bukt med detta.
Jag ska ringa henne i morgon och prata med henne, då klockan var för mycket för att kunna ringa tillbaka.

Men symtomen för att ha struma stämmer ju då väldigt väl in på mig..

svettningar DETTA

värmekänsla DETTA

trötthet DETTA

menstruationsrubbningar (Inte direkt märkbart)

hjärtklappning och ökad puls DETTA

viktnedgång, på grund av ökad energiförbrukning ( Jag har inte märkt av då jag självmant har gått ner i vikt med ww)

darrningar, vilket beror på att känsligheten för vissa ämnen i nervsystemet ökar DETTA

lös mage, beroende på att maten passerar snabbare genom tarmen

nervositet, dålig sömn, oro, irritation, ilska och gråtmildhet DETTA

muskelsvaghet, som beror på ökad energiförbrukning och att musklerna bryts ner DETTA

hudproblem, bland annat kan naglar släppa från nagelbädden och man kan få håravfall

Otroligt många av symtomen som jag denna höst har gått och beklagat mig över utan att verkligen ta det på allvar. Men nu ska jag ju förmodligen få medicin för detta och då sa sköterskan att jag kommer att må mycket bättre.
Min mamma berättade också att det är ärftligt och ligger i släkten. Min farfar och "tant" Anna, (pinsamt, men kommer inte ihåg vem hon var). Sedqn har både min mormor och farmor opererats för struma. Får ju verkligen hoppas att jag slipper det!

Lustigt hur livet ter sig. Jaha, jag har struma liksom. Jag skyller på åldern.

Men det är ju i alla fall inte farligt, och bara man får hjälp så slipper man ha dessa symtom, som faktiskt är rätt jobbiga att leva med, så här i efterhand...

Nu ska jag dricka lite glögg och njuta av att jag faktiskt har ett rätt gött liv ändå, även fast jag fått struma ;)