Ikväll skrämde Milton oss..

Idag far den ut, julen. Nu är jag lite trött på stakar, tomtar och allt lull lull. Nu vill jag ha lampor, fräscha färger och ljus! 

Ska nog bli lite nya textilier i vardagsrummet tror jag. Ska en sväng på Ikea så får se om jag hittar nåt. 

Ingen ljusstake längre utan bara ett fräscht fönster med växter och hänglampa.

Igår gjorde jag då min operation för nageltrång. Bedövningen var inte lika farlig som jag minns den för 15 år sedan då jag opererade min andra tå. Jätte trevlig läkare, Henrik hette han. Lång smal, tunt långt brunt hår uppsatt i en slarvig tofs i nacken. Det första han säger är "ja huvudsaken är ju att bedövningen blir bra". Öh, ja gärna det, tänker jag. Hemska tanke att få känna hur han tar saxen och klipper upp min nagel! 

Klart jag vill bli bedövad, massor! Så på fem punkter bedövade han. 

Sköterskan som var med, Petra, var väldigt trevlig. Vi pratade om förlossning hela tiden så jag hann knappt tänka på det han gjorde. Det tog ca 30 min och nu är den klippt rakt och ska inte kunna växa snett in i skinnet. 

Nästa fredag ska jag dit och ta bort stygnen och sedan hoppas jag att jag inte får mer problem med dessa tår! 

Igår testade vi babygym. Det tyckte Milton var lite roligt. Efter ett tag blev han förbannad över att han inte kunde greppa dem. Men det är kul nu när han börjar observera rörelse mer och mer. 

Hans skrik har fått en ny ton. Nu kan han skrika ett mer ledsamt skrik. Jag har också börjat förstå när han skriker för att rapa och när han är riktigt trött. 

Under denna julledighet så känns det som att vi börjar lära känna lille Milton mer och mer. Han börjar bli en individ. 

På tal om skrik så hände något fruktansvärt ikväll. Vi satt och åt, då Milton låg och sov. Rätt som det var så vaknade han o skrek. Jag tog upp honom och kände att blöjan behövdes bytas. När jag har honom liggandes över axeln så börjar han tokkräkas. Det bokstavligen sprutar ut kräks. Ur munnen och näsan. Jag tar honom i famnen då ser jag hur han blir rödare och rödare och ögonen vattnas. Jag skriker på Christian att han ska komma. "Jag tror han har svårt att få luft"!! Christian tog honom och lade honom på magen för att försiktigt klappa honom på ryggen. Vi hörde inte att andningen kom igång riktigt. Han tog upp Milton i rakt läge och till slut (dessa sekunder var såå långa). Jag hann tänka många hemska tankar under denna tid. "Tänk om han kvävs", "ambulansen skulle aldrig hinna fram". Till slut så fick han luft igen och visade att det var ok. Jag tog fram en sådan som man blåser ur näsan med. Det tyckte han var lite konstigt men oxå skönt för han såg liksom lättad ut. 

Sedan var han helt lugn och tagen tror vi. Jag blev helt hysteriskt orolig. Jag grät och grät och trodde där ett tag, att nu förlorar jag min fina älskade son. 

Nu gick allt bra och efter en kvart var han som vanligt igen. Han sprattlade, "pratade" och log. 

Förmodligen så åt han lite väl mycket och somnade som han så ofta gör vid bröstet. Det han inte fick upp i rap då kom som kräks senare. 

Fy vad hemskt det var! 

En lite tagen och trött kille ❤️

Denna rullvagn fick följa med mig hem från Ikea då vi fått presentkort i julklapp. Har tittat på denna hur många gånger som helst och nu hade den familypris, endast 349:- ord. Pris 499:- tjoho!!

Förkyld mamma med underbar bebis!

Nu ska vi sova.

God natt!