Söndag och grått. Så här ser det ut från november till mars här i Göteborg. Visst, några solglimtar har vi ju då och då men mestadels är det grått grått och regn. Väldigt tröttsamt och otroligt deppigt. Men, så händer något i slutet av mars. Solen kommer fram, värmen smyger sig på och vårens tecken ploppar upp. Då börjar vi här på västkusten att leva igen. Från att ha legat i ide sedan oktober så börjar människorna i denna stad krypa fram ut sina gömmor.
Det är det alla lever för hela vintern här nere, våren. Vad jag längtar!
Idag blev det i allafall en promenad in till Majorna för att hälsa på min vän Pernilla. 6,7 km blev det. Ska försöka komma ut på en promenix varje dag, vi får väl se hur bra jag kan hålla det😉
Det har hänt något denna helg med lilleman. Han är med och observerar, jollrar för fullt och börjar känna igen våra röster och blir glad när han ser oss.
Han skriker inte lika mycket. Sedan har bajset börjat lukta mycket mer och blivit mer grönt och kornigt. Tror någon börjar få ordning på magsystemet. ;)
Jag lägger konstant ut bilder på min bebis på sociala medier, jag bloggar och jag visar verkligen hur mycket jag älskar denna lilla person.
För det gör jag, mer än jag trodde var möjligt. Men det är väl så här det är just denna period i en kvinnas liv. Man lever i ett inrutat och skyddat liv tillsammans med sin bebis. Jag har tänkt att jag får ju göra det bästa jag kan av denna period som just nu är mitt liv. Skaffa nya bekantskaper som delar samma intresse- bebisar. Gå på öppna förskolan, barnvagnspromenader, mammagrupper, babysim, kaffedater osv osv...
Jag har insett att jag fått äta upp rätt mycket som jag sa innan jag blev mamma..
"Jag ska aaaldrig bli..."... Mmm, eller hur?!!;)
Nu ska jag sova, tack för denna helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar