Doktor Helena var kvinnan som tog emot mig i väntrummet. När vi kommer in i patienteummet så frågar hon först hur jag mår. "Ja, jag mår väl inte jätte bra. Det går ju upp och ned. Mest värst är nog den höga pulsen och känslan av att hjärtat ska hoppa ur halsgropen på mig. Men oxå svettningar, skakningarna och orkeslösheten i musklerna. Det är jobbigt att leva med dem. Ibland skakar jag så mycket att jag har svårt att styra in gaffeln med mat i munnen på mig själv.
Helena förklarar att symtomerna blir så här pga denna höga ämnesomsättningen där sköldkörteln som är "gasen" i kroppen går på högvarv.
Vi pratar en heldel som jag inte skriver här men hon frågade oxå om mina framtidsplaner om fler barn o jag svarade att vi förmodligen kommer att skaffa ett syskon till Milton om några år. "Men inte inom 1 1/2 då", frågade Helena. Nej sa jag. "Då får du skriva på ett papper som intygar detta för att du ska kunna gå på denna medecinering". För blir du gravid så kan detta skada fostret. Så jag skrev på och fick även ett sjukintyg som jag kan visa upp på gymmet att jag inte riktigt vet när jag kan aktivera mitt klippkort. Jag får alltså inte gympa och anstränga mig så jag ökar pulsen mer än vad den kan ligga på i viloläge, typ 120.
Jag ska nu äta thacapzol och levaxin i 1 1/2 år. Sammanlagt kommer det ligga på 7 tabletter DAGLIGEN! Kommer alltså behöva en dosettdosa..
Inte pga av medicinen utan pga av att kroppen kommer att komma i balans så kommer jag förmodligen öka några kg. Struman kan ju ha påskyndat viktnedgången vilket känns skit. Men som hon sa när du är i balans så kan du ju själv gå ned dessa "små" kilon efteråt.
Jag vet att det är en struntsak i sammanhanget men känns ändå tufft nu när jag äntligen nått min målvikt o trivs jätte bra med min kropp.
Men men, det är som det är och att bli frisk är ju det viktigaste.
Nu ska jag på återbesök den 11 feb för att kolla värdena.
För när hon nämner värdet jag hade den 4/12 när jag lämnade blodproverna första gången, då förstår jag ju varför jag varit så hajpad och energisk.
Värdet ska ligga mellan 12-22, jag hade 61!! I måndags när jag lämnade nya prover så var den nere på 50, men fortfarande väldig högt.
Så det ska bli skönt att få en lugnare kropp när medicineringen börjar verka.
Jag har förlikat mig med att jag har en sjukdom. Men absolut inget jag gräver en grop för och deppar ner mig i. Så länge jag inte ligger för döden så ska nog den här kärringen klara av detta ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar