Miltons spännande år...: Sista delmålet nått!

Idag visade vågen 65,2 kg. Herre jisses, två kilon sedan i fredags. Jag hade en liten platå förra veckan då "röda veckan" var på besök. Förmodligen därför som jag gått ner så mkt denna veckan. Jag har inte ändrat på något utan det var nog vätskan som försvann. Men det innebär i allafall att jag nått mitt sista delmål. Nästa mål är det sista och blir min målvikt, 60kg. Jag är utan att ta i, otroligt stolt över mig själv att jag under denna resan inte tappat hoppet eller lusten. Jag gick med i vv den 10 april och minns hur jag den söndagen satt i köket och grät över smärtorna jag hade i ryggen, knäna och fötterna. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas komma ner till min normalvikt igen. Den Marika var liksom den kvinnan jag var innan jag blev den här överviktiga mamman. Men jag registrerade mig som oneline kund och har bara kört vv på hemmaplan, alltså inga möten. Kände att det inte roligt var min grej. Men ju längre tiden gick och jag såg resultat desto mer pepp blev jag och när smärtan en dag var borta så kunde jag bara se målet.

När jag var med i vv för 10 år sedan så fick jag ätstörning. Jag rasade i vikt och såg vbara points i allt jag åt. Jag strävade efter en vikt som var onaturlig för mig, som minst vägde jag 55 kg. Jag kunde aldrig unna mig något och fick alltid ångest så fort jag åt "utanför ramen".

Denna gång hade jag detta med mig och det har inte alls blivit någon mani överhuvudtaget. De har ökat pointsantalen från 18 per dag till 26. Det är stor skillnad. Det gör oxå att i mitt fall så har jag knappt tänkt på point utan ätit det jag ska o det jag VILL äta. Under semestern så höll jag mig på samma vikt i tre veckor. Det tycker jag är ett bra betyg på att jag har lärt mig att ha en sund kosthållning.

(Liten Milton vid mitt ben) ;)

Jag har under denna viktresa lärt mig att behärska mitt godissug och kan äta måttligt. Accepterar mig mycket mer nu än vad jag någonsin gjort. Har fått en bättre självbild och kan faktiskt numera säga att jag är nöjd med min kropp. Den har ju trots allt burit det vackraste jag äger, våran goklimp Milton. Den har dessutom genomgått en enorm prestation under förlossningen och det helt utan bedövning vilket jag aldrig har kunnat drömma om.

Tycker min rumpa har blivit mkt plattare, och Christian sa senast idag att han gillar min nya byxstil. "Din rumpa gör sig fin i byxor". Den lever jag på länge ;)

I morse vaknade jag före Milton igen. Jag tycker fortfarande det är såå konstigt att bebisen sover 12 timmar non-stop. Jag vaknar alltså 07.30 och han sover fortfarande. Helt otroligt! Men när han vaknar så går jag in till honom och möta av världens störta leende. Goknopp!